ibland händer att jag tänker att det vore bättre för alla om jag bara inte fanns. att det vore lättare liksom. men jag inser att det mest handlar om att det vore lättare för mig.
livets stora frågor har jag ställts inför denna vecka :) . som att snart är det jul och orkar jag verkligen fira jul hemma med allt som jag bär? orkar jag riskera att höra talas om honom? just nu känns det inte så.
orkar jag finnas till.
orkar jag ta mig igenom en till dag?
sen, till det lite lättare. ska jag dammsuga idag eller imorgon? ska jag åka hem till katja sent på kvällen (för mig sent) eller ska jag stanna hemma?
sen ringer mamma och berättar att anna har dött. hon skulle hälsa från hennes föräldrar att hon fortfarande pratade mycket om mig, och att jag var viktig.
mina frågor är inte alltid lika relevanta.
