uppdatering för alla mina läsare...:)

en riksfinal, sjukt mycket garv och 12 timmars bussresa senare...
jag är så trött!!! en åttondeplats i riksfinalen(sverige) inte alls illa. det kunde gått bättre om inte två av tjejerna fått hjärnsläpp på sista varvet (förmodligen av all nervositet) och körde fel hopp... :) hoppsan. (kul) (skratta)
jag är nöjd och de är stolta och snittade på 8,2 vilket är mycket bra..
kommer hem och möts av två par ögon som stirrar från under sängen innan de inser att det är jag och vi har kramkalas... men nu verkar de ha glömt bort mig igen. life´s a bitch.
har softat med överläkaren från jobbet som är min idol och lärt känna henne lite mer (och hennes son) så på en skala blev helgen en 9:a, avdraget berodde på en gråtande gymnast under lördagen. ibland är det jobbigt att vara hård och fatta beslut som känns tunga. men jag gjorde det och bestämde mig för att vara LITE mindre känslig så att jag kan klara mig lite bättre här i livet. ojos de brojos adjöss godnatt

ordbajseriövningar

jag vet inte vad jag ska skriva om...
jag vet inte vad jag ska skriva 0m...
ändå vill jag skriva för det är ju det min blogg är till för... ehhhe...ehhe. om jag inte skriver ofta så skriver jag liksom inte alls. det suger.
jag har inte funderat över stora saker den senaste veckan så jag har inga stora profetior att komma med.
därimot... har jag gått ut och lagt mig i solen bara för att sola för första gången i hela mitt liv. :) det var skönt. tror att jag ska göra det idag igen...
om en vecka är det sagt att jag ska börja jobba igen. och jag har övningskört en del och det är kul. och jag har börjat öva mig på att prata innan jag hinner analysera vad jag säger hos mina terapeuter. typ vad är din älsklingsglass. 88! (utan betänketid) annars brukar det nmligen ta ungefär fyra analyser av mitt svar och om det är tillräckligt bra innan jag spyr ur mig det (om det blev godkänt) annars håller jag mest käft. och det är inte så konstruktivt och inte så effektivt. så nu ska vi öva på ordbajseri.
i helgen är det dags för riksfinal i halmstad, så om ett par timmar sätter jag migsjälv och 13 gymnaster på bussen. ganska goda chanser på en bra placering.. alla är supernervösa. det ska bli kul! jag är rätt kompetent som ungdomsledare.. det är skönt. jag känner mig helt rygg i min roll som bestämmande vuxen. dessutom har vi riktigt kul ihop också. amen.
vi ses!(inte för att någon verkar läsa min blogg men :))
håll tummarna.

askungesaga

dagen var regn och doften av sommar. en kort hagelskur och rena kläder.

alldeles...... alldeles........ underbar...

imorgon bär det av till avesta med gymnasterna. intensiva dygn. det ska bli kul.

så ja, jag mår bättre idag. kvällen är tillochmed ångestfri. (peppar peppar) jag samtalar med gud och sjunger sånger. det är riktigt skönt.

på sin höjd en längtan

natten kom. mitt huvud så fullt så det blev tomt. saker förändras. jag lever med en slags daglig dödsönskan. men kärleken till livet bara växer. jag vill slippa ångesten men jag vill inte dö. nu vet jag att det är så det är. kanske jag kan gå vidare.
jag pratade med m. på telefon och hade hittat inte bara en syster utan tre. kärleken flödar över i hjärtat.
precis allt gör ont just nu.
allt.
andas in aj.
amblivalens.
många ord börjar på a. amputering. ajax. atarax.

jag ska sova min sömn, sen är det en annan dag, och banne den om den är likadan som idag. det går jag helt enkelt inte med på.

iranier

"och iranierna hade ögon som lyste som solarna. det vackraste jag sett."

har du gått och blivit religiös?

ja jag tror fan det. ni skulle sett dem.

diskussion 1, 2 och 3

det pågår diskussioner både runtomkring mig och inuti mitt huvud.

1. jag mår jävligt dåligt vissa dagar. jag funderar ibland på att ta en massa tabletter. och jag är sjukt ledsen. trots detta känner jag mig så himla drivkraftig. jag känner att jag lever. det enda jag inte kan försvara är min egen existens. jag finns men jag vet inte riktigt varför. allt annat vet jag allt om. det är ju rätt tragikomiskt. (ps jag kommer inte ta tabletter för då skulle jag inte skriva det, det är mer en beskrivning av känslan jag har. don´t worry)

2. det pratas om berny pålsson på olika ställen. (obs obs hon har börjat blogga igen) många tycker att hon har varit oansvarig och skrivit en bok som snarare triggar än hjälper människor. och att hon lever på ett sätt som inte är ett gott exempel. hon kommenterade det här själv i en artikel i aftonbladet 2006

"– De tycks inte förstå att det är på riktigt. Jag skrev boken i avskräckande syfte men jag tror att den istället blivit en trigger för den som redan har problem. De börjar skära sig – efter att ha läst min bok. – De skriver att de älskar mig och vill vara som jag. Okej, om de såg upp till mina friska sidor – för jag är inte min sjukdom, jag är Berny. Men de romantiserar om blodet och drogerna som ”magiska”. Och jag blir så ledsen. För när jag sitter här och spyr för att jag tagit så mycket droger, och ser insekter av glas krypa över min kropp – det är inte vackert. Inte vackert alls."

så, nå, vems är ansvaret egentligen? vilka berättelser har rätt att berättas och vilka människor har rätt att ta plats i det offentliga rummet? har jag ansvar för en annans självskadehandling? aldrig. när en av patienterna på mitt jobb skrek åt mig att "nu är det ditt fel om jag går ut och skär sönder mig" fanns bara ett svar i mitt huvud, nämligen aldrig. det är det aldrig. man kan liksom skylla och skylla och skylla på allt runtomkring, på hjälpen man inte fick, på triggern, men det är de egna händerna som skär. jag säger inte att det är lätt (vilket skämt).

berny är för mig en kvinna värd så sjukt mycket respekt. fan, associera mig gärna med henne för jag tror knappt det finns en starkare, på sitt egna vis. vi är inte lika någonstans, berny och jag...hehehe... men jag respekterar hennes kamp och tror att hon respekterar alla andras.

3. psykvården. jag ser den ju inifrån nu för tiden.

varför kan vi aldrig vara nöjda med det man försöker göra inom vården? varför ska vi alltid ifrågasätta motiv och pröva oss fram för att hitta luckor i systemet? om man bara kunde tillåta sig att ta emot den hjälp man blir erbjuden, skulle det inte gå lite bättre då? alla läkare är inte onda. (okej jag erkänner, jag vet två stycken) alla sjuksystrar försöker inte förstöra våra liv och alla uskor/skötare är inte okänsliga. de gör sitt jobb och ärligt talat tycker jag att de gör det jävligt bra. ska man klaga kan man klaga på politiken och politikerna, men låt bli det underbetalde, självuppoffrande folket. ge bort en blomma istället. för fan.