fett med respekt till mig för jag har lagat tre tänder idag. men det var faktist första gången jag fick skakångest hos tandläkaren och höll på att få panik efter ett tag. det är ju så härligt med det där borrande ljudet förenat med suget och ilningarna i tänderna... :)
sen när jag skulle resa mig skakade hela benen och jag hade lite svårt att vara närvarande. men ändå... nu är fem tänder lagade och det är kanske bara fem kvar. jäkligt dyrt är det och jag vet inte hur jag ska ha råd, men det där brukar ordna sig... kanske kan jobba på nyårsdagen eller nåt... tjäna lite extra.
teorin finns väl att de svaga tänderna skulle kunna vara resultatet av svälta -och ätakonstigt åren... att det är någon slags brist som gör att bitar bara faller av sådär. men jag vet inte. känns bara skönt att verkligen laga allt så det är klart sen. förhoppningsvis. peppar peppar...
lyssnat på laleh hela dagen och flytit bort i tankevärlden. varit ledig från jobbet, hängt upp en och annan lampa och organiserat. börjar nog få vad som skulle kallas ett hem, och jag längtar tills alla (NI) kommer och hälsar på.
letat upp ett behandlingshem som finns i Canada som rykten har gått om att det skulle ha lagts ner. Det verkar iallafall finnas kvar, fanns i USA förut också men det verkar bara finnas i Canada nu. Skrev mitt slutarbete i psykiatrin baserat på en bok som grundaren där har skrivit, Peggy Claude-Pierre, och har varit allmänt fascinerad av deras arbetssätt som i stort bygger på bekräftelse och konstant uppmuntran till folk som skadar sig på olika sätt, på sätt och vis ett försök att bygga upp människors självbild med kärlek... låter rätt flummigt men det har varit väldigt framgångsrikt, även om metoden har varit ifrågasatt eftersom den är ganska kontroversiell. (jag tror att det är därför den inte finns i USA längre)
Jag har iallafall sen jag lärde mig om det här behandlingssättet velat åka dit och se hur de arbetar... som praktikant liksom. Dels för att lära mig om hur de jobbar, och såklart också för att ifrågasätta. Jag hör väldigt delade meningar om de här hemmen hela tiden, som min vän sa att det verkar banalt att arbeta utifrån att säga imot negativa tankar hela tiden, eftersom de ju finns och borde få finnas tills man hittar andra tankar, typ... (förvirrat) hon kände iallafall en viss avsmak till metoden medan jag själv kan känna att det är en så medmänsklig metod att hjälpa människor på och att det verkligen verkar häftigt...
så nu har jag iallafall mailat dit för att se om de tar emot praktikanter alls. då skulle jag vilja åka dit!
Annars vill jag gärna bli DBT terapeut så om någon har några bra tips på sådan utbildning, bombardera mig!!!
"Kära drottning kära kung, det här är kärlek inget hat. Det är bara det, att jag är så jävla desperat, efter booooooooostad."
Chao