lav lav lav is all around

wear is da lav?
wear is de lav?

lite gymnastics senare och jag känner mig som en ny människa... en liten stund iallafall. (för just när jag skrev det där började jag nysa igen...) hmmm, är rädd att sambandet katter och snuva faktiskt finns... vad gör man då?

vägen hem funderas mycket på. så är det alltid för mig. promenader är det bästa om jag vill få migsjälv att tänka och svara på mina egna frågor. någonsin hört någon gå och prata högt för sig själv så var det säkert jag. min faktiskt bästa egenterapi. men den kräver ju lite också... jag menar, snöoväder och skit. nä, hellre hemma, varm och osmart.
men idag var vägen hem inte så lång och jag hann inte fundera så mycket.
det här med kärlek...(därav rubriken...) det är obehagligt att känna sig ensam och önska att någon var där just för att man skulle få slippa den där känslan, av ensamhet. även om jag bara behövt ha den i typ en lousy vecka känns det liksom. måste vara väldigt bortskämd.
men nu ska jag iallafall programera av mig och inse att det är så här livet levs. först och främst med sig själv och i andra hand tillsammans med andra. det är väl kanske det där som avgör också om man mår bra av förhållande eller inte, om man anpassar sig för mycket eller blir för beroende. jag har iallafall väldigt svårt för att hitta min egen väg i tvåsamhet har jag märkt. men det går ju bättre hela tiden.
programera om...
tot ziens

ps. jag kirra telefonen ds.