friskförklarar mig själv

vet ni allihop vad jag har insett? jag är nog rätt "frisk".
jag har varit sjukskriven i fem veckor nu, jag hamnade i en depression efter en massa turbulens runtomkring i livet.
så pratade jag med en av mina gamla änglar häromdagen. hon som var min mamma, syster, kompis, terapeut och sjuksköterska på samma gång under gymnasiet. så berättade jag att jag var sjukskriven. och hon frågade: har det hänt något speciellt eller är det det vanliga? (inte på det nedlåtande sätt som det låter när jag skriver här :) )
jag svarade. nä det är inte alls som förut. det är det aldrig. det är inte en massa dramatik. inte en massa skadande och destruktivt drickande. inget knark och inga självmordshot eller avskedsbrev. det är känslor men de är inte överallt, de är bara inuti. och även om jag tror att jag inte har kontrollen så VET jag att jag har den. och även om ångesten kommer och skrämmer mig så VET jag att jag inte behöver vara rädd.
det är sååååååååååå skönt att vara där jag får vara idag jämfört med var jag har varit. och jag sa alltid att det inte kunde bli bättre. att det var så mitt liv skulle se ut.
men vet ni att det är ju inte så! man måste inte alls må sådär jämt. det gör mig så glad och tacksam.
jag bara känner för att dansa.